11 oktober 2008

Fan vad det är svårt när ett djur svälter sig!

Jag berättade i ett tidigare inlägg att vi har fått hem två katter till oss som bor ute i kvarnen.

Katterna har tidigare varit innekatter och är nu tänkta att bli katter som bor i kvarnen och får gå ut och in precis som dem vill. Dem skulle börja leva lantliv sas.

Kvarnen som alltså är i bruk av min familj skulle mao ord få hjälp av katterna som nya medarbetar som håller rent från råttor och möss på gården. Dessutom så tycker vi att katter är ett trevligt sällskap.

Den ena katten Selma har aklimatiserat sig väldigt bra! Hon trivs verkligen här i hennes nya hem och med sitt nya liv. Hon är oftast ute på äventyr oh ligger och lurar i någon buske eller smyger omkring på jakt efter ett byte.

Det tragiska i hela historen är att hennes syster inte verkar må lika bra. Vi har varit till veterinären som har undersökt henne. Hon hade dels feber och en inflammation i analsäckarna. Hon fick antibiotika som hon skulle ta i 7 dagar morgon och kväll och dessutom så fick hon analsäckarna tömda. Hon hade dessutom urin som stod i blåsan men det är kanske inte så konstigt om analsäckarna är fulla med avföring.

Vi tycker inte att det vänder åt rätt håll, för den här lilla kattdamen trots antibiotikan och vetrinärbesöket! Hon har i ett par dagars tid knappt ätit eller druckit. Hon kräks med jämna mellanrum. Dessutom drar hon sig undan dit hon inte syns. Hon vill helt enkelt vara ifred.

Vi beslutade därför efter ytterligare kontakt med veterinären igår, att ta bort henne som idag! Kontakt togs därför med veterinären igen om att komma till henne ikväll för att få det gjort. ( jag har tom tänkt ut ett ställe här hemma där hon ska begravas. )

Som en sista utväg igår efter att beslutet togs, så sa jag till min man att vi provar att köpa en helt annan kattmat för att prova om hon kanske tycker om den? Då har vi åtminstonde uteslutit att det inte är så att hon svälter sig pga av att inte maten passar!

Vi for sedan in till stan och köpte hem en burk med "Seeba lax" till henne.

När vi kom hem så åt hon av maten direkt!! Detta fick till följd att vi nu tagit ett nytt beslut om katten.

Efter att hon nu ha ätit, så får hon nu mat i form av mycket små portioner fyra gånger / dygn under helgen. Hon får mat klockan 10, 14, 18, 22! Då givetvis av den nyinhandlade maten. Dessutom så togs en vikt på henne igår för att vi ska ha ett utgångsstatus på om hon ökar i vikt eller inte.

I morse så fick hon då sin första portion som hon åt upp! Det var en väldigt liten portion men hon åt nästan allt! :-) Direkt när hon visade att hon var mätt så tog vi bort skålen. Som efterrätt så kelar vi mycket med henne. Det gör vi iofs alltid med katterna men den här katten behöver nog extra mycket av den varan. Därför så har jag nu ordinerat detta! Kel enligt ordnination a´la Helen Eriksson :-)

Så nu håller vi tummarna. Klockan 14 ska hon ha mat igen! Mat och kel! Kanske har hon då även gjort något i kattlådan? Vi får se! Måtte detta nu gå vägen!

Min teori är nämligen att den här katten har en stress inombords av själva flytten. Hon ter sig lugn men jag tror att hon i själva verket är stressad! Därför så får hon helgen på sig. Jag har dessutom varit i kontakt med hennes förrra ägare för att höra vad hon ätit tidigare så nu äter hon samma mat som då. Detta gör förhoppningsvis att hon känner sig lite mer hemma och trivs lite bättre här hos oss - hoppas jag.

Jag älskar denna lilla katten. Men minsta lilla det går åt fel håll igen så tar vi bort henne.

Inga kommentarer:

Här kan du också bli medlem:

Välkommen!

Det här är en blogg om att vara uppfödare i svensk sporthästavel!

Jag är en visionär som brinner för den svenska sporthästaveln och känner ett stort engagemang kring och vill verka för den svenska uppfödarens villkor, men även kring SWB:s internationella konkurrenskraft i såväl avel- som sportsammanhang.

Detta går att uppnå om vi alla aktörer tillsammans såväl uppfödare, hingsthållare, ryttare och förbund samarbetar mer, kring den svenskfödda/producerade hästen...

Ensamma är vi ingenting men tillsammans så är vi starka...

Prenumerera på min blogg?

Om mig

Mitt foto
Jag är en uppfödare ( i både själ & hjärta)hemmahörande i Tortuna, beläget 1 mil utanför Västerås. Jag har ca 2 ston i avel som jag betäcker årligen.Du kan läsa mer om vår avelsverksamhet under knappen Stall Tortunas nya hemsida.

Muskelkraft

Muskelkraft
Ensamma är vi ingenting men tillsammans så är vi starka...

Bloggar jag följer...

Bloggarkiv

Om att vilja gå sina egna avelsvägar...

Om du gör vad andra redan gjort så kommer du att få vad andra redan fått!

Om du istället gör, vad ingen annan gjort, så kommer du att få vad ingen annan fått...

Helén Eriksson

Om fåfängan...

Den dagen, man anser sig vara så fullkomlig vad det gäller kunskap så att man inte längre har något att lära, slutar man att växa som både människa och uppfödare, eftersom man stagnerar.

En stagnerad människa är en känslomässigt och intellektuellt död människa och uppfödare, som snart drunknar i sin egen fåfänghet.

Då är det större gjort av en människa att erkänna sin egen litenhet. :-)

Helén Eriksson

Tips på andra läsvärda bloggar om aveln, sporten, m.m: