22 augusti 2008

Grattis Rolf-Göran Bengtsson och Ninja!

Igår så bringade du ordning i leden, då du och Ninja och hela teamet bakom dig, genomförde en historisk prestation i svensk ridsport, då du såg till så att Sverige äntligen (!) fick en silvermedalj i den individuella hoppningen i OS 2008! Tack för den fina bedriften!

I framtiden så hoppas jag att Sverige kommer att inbringa ännu fler medaljer av olika valörer inom Ridsporten! Dessutom så önskar jag att vi då får se fler svenskfödda hästar i OS.

Precis såsom jag skrev i ett tidigare inlägg så är det dags att samla fotfolket nu så att vi kan diskutera och reflektera över OS 2008 och hur vi ska gå vidare i vår inhemska avel för en ökad internationell konkurrenskraft? Vart befinner vi oss idag? Vart ska vi? Hur går vi vidare?

Hälsningar Helén Eriksson

Inga kommentarer:

Här kan du också bli medlem:

Välkommen!

Det här är en blogg om att vara uppfödare i svensk sporthästavel!

Jag är en visionär som brinner för den svenska sporthästaveln och känner ett stort engagemang kring och vill verka för den svenska uppfödarens villkor, men även kring SWB:s internationella konkurrenskraft i såväl avel- som sportsammanhang.

Detta går att uppnå om vi alla aktörer tillsammans såväl uppfödare, hingsthållare, ryttare och förbund samarbetar mer, kring den svenskfödda/producerade hästen...

Ensamma är vi ingenting men tillsammans så är vi starka...

Prenumerera på min blogg?

Om mig

Mitt foto
Jag är en uppfödare ( i både själ & hjärta)hemmahörande i Tortuna, beläget 1 mil utanför Västerås. Jag har ca 2 ston i avel som jag betäcker årligen.Du kan läsa mer om vår avelsverksamhet under knappen Stall Tortunas nya hemsida.

Muskelkraft

Muskelkraft
Ensamma är vi ingenting men tillsammans så är vi starka...

Bloggar jag följer...

Bloggarkiv

Om att vilja gå sina egna avelsvägar...

Om du gör vad andra redan gjort så kommer du att få vad andra redan fått!

Om du istället gör, vad ingen annan gjort, så kommer du att få vad ingen annan fått...

Helén Eriksson

Om fåfängan...

Den dagen, man anser sig vara så fullkomlig vad det gäller kunskap så att man inte längre har något att lära, slutar man att växa som både människa och uppfödare, eftersom man stagnerar.

En stagnerad människa är en känslomässigt och intellektuellt död människa och uppfödare, som snart drunknar i sin egen fåfänghet.

Då är det större gjort av en människa att erkänna sin egen litenhet. :-)

Helén Eriksson

Tips på andra läsvärda bloggar om aveln, sporten, m.m: