Om svensk sporthästavel i den internationella konkurrensen...
Snart är det OS. Då får vi ytterligare ett kvitto på hur väl vi står oss i den internationella konkurrensen i de tre olympiska OS grenarna. Alla internationella avelsförbund jobbar hårt med marknadsföringen av sin avel och hästar. Ännu hårdare och mer massiv blir marknadsföringen från de förbund vars hästar går bra i OS.
Kanske vore det bra om alla olika aktörer inom den svenska aveln och sporten hade ett möte där vi satte oss ner och stämde av efter OS 2008. Hur gick det? Vad var bra? Vad var mindre bra? Var befinner sig vi svenskar idag i den internationella konkurrensen? Vart ska vi och hur går vi vidare? Jag tror att ett sådant möte behövs. Det är dags att samla folket från både aveln och sporten på ett ställe.
Positivt för den svenska uppfödaren idag är att det förutom avelsrådgivning pappersvägen även finns flera fina möjligheter att bilda sig en uppfattning av hur ryttarna vill att framtidens sporthästar skall vara.
Dels så har vi Swedish Select Horse sales som har hand om auktionen som är förlagd till lördagen under Breedersveckan i oktober månad nere på Flyinge.
Auktionen som inriktar sig på hopphästar i åldern 2-3 år, auktionerar ut hästar som är handplockade av några de främsta ryttarna vi har här i landet. Hästarna anses möta de krav vi har på framtidens sporthästar i hoppning. Det här leder till att auktionen blir lite grann av en ”kompassriktning” för dagens uppfödare av hopphästar. Som uppfödare så bör man därför besöka auktionen.
De uppfödare som har gångartsavel på sin agenda har även de nu möjligheten att få en liknande kompassriktning som uppfödarna av hopphästar, då Trojkan nu dragit igång.
De uppfödare som har kvalitativa unghästar ämnade för framtida dressyr och som kan tänka sig att skänka bort halva sin häst till en väl meriterad ryttare (40%) och dressyrkomittén (10%) har nu möjligheten att få sin häst granskad och bedömd inför ett eventuellt samarbete mellan parterna med sikte mot GP.
De hästar som så småningom plockas ut efter granskningen kan även de ses som lite av en kompassriktning för uppfödarna i gångartsaveln.
I senaste numret av Ridsport så kunde man även läsa om att man önskade att det även fanns en hopptrojka. Det tycker jag med!
Att jag nämner de här två tillställningarna beror på att de sysslar med förhållandevis unga individer som selekterats av kompetenta människor då det är främst folk ifrån sporten. Det är ju ändå dem vi uppfödare avlar åt.
Ingen av tillställningarna kan idag anses vara 100% tillförlitlig att det blir framtida svårklasshästar men de kan ändå ge oss uppfödare en liten fingervisning om hur unghästarna vi föder upp skall vara beskaffade. Därför kan det vara bra om jag som uppfödare även försöker hålla koll på hur det går med hästarna uttagna i Trojkan.
Både Trojkan och SSHS ser jag som två fina exempel på hur man kan arbeta för att stärka upp den internationella konkurrenskraften. Båda två är för mig bra exempel på hur aveln och sporten kan samarbeta. Som jag skrev tidigare så önskar jag även att det fanns en hopptrojka men det kanske kommer vad det lider. Jag hoppas det.
Om vi nu sätter oss ner efter OS 2008 och summerar hur det gick för att sedan stämma av hur vi skall organisera oss och gå vidare mot framtiden, så hoppas jag att vi alla kan fundera på om det inte finns fler sätt att få aveln och sporten att samarbeta mer. - För visst vore det väl häftigt om vi hade som mål att föda upp värdens bästa sporthästar och exporterade både hästar och hingstsperma på löpande band.
Ökad internationell konkurrenskraft handlar ju inte bara om sporten utan lika mycket om aveln. En viktig fråga på mötet borde vara: Hur får vi till en ökad export av sporthästar och hingstsperma? Ibland kan jag tycka att vi importerar för mycket och exporterar för lite.
Jag tror även att om vi sätter oss ner och har ett möte där vi gör en avstämning så är det bra om alla olika aktörer inom den svenska aveln och sporten först gör en sondering hemma hos sig själva. - Vad är ett bra avelsmål för mig? - Hur skall en bra sporthäst vara? - Vad använder jag mig av för avelsmaterial i min egen avel? - Vad är resultatet av mina egna avelsplaner genom åren? - Vad har varit bra? - Mindre bra? - Hur går jag vidare? - Har jag det som behövs vad det gäller kunskap, avelsston, tid osv.
Dessutom så tror jag att vi som uppfödare måste börja samarbeta mer. Vi har så otroligt mycket vi kan lära av varandra. Dessutom så är det väl så att ensam är man ingenting men tillsammans är man starka. Är man stark så brukar man få mycket uträttat.
Jag tror även att det inte bara är vi uppfödare som skall samarbeta mer, utan jag tror även att vi behöver få till ett starkare samarbete med hingsthållarna. Hur ser de till exempel. på den svenska sporthästaveln och dess internationell konkurrenskraft? Vi som uppfödare skulle kunna fråga vad de som ser så många avelsston varje år på sina stationer egentligen tycker om våra avelsston egentligen?
Hade vi den dialogen så skulle vi även kunna framföra vad vi själva har för önskemål vad det gäller hingstarna som skall matcha våra ston. Vi kanske skulle behöva ha ett möte där vi diskuterade det inhemska avelsmaterialet och hur det ser ut om vi skall avla för en ökad internationell konkurrenskraft? - Har vi egentligen det avelsmaterialet som krävs idag om vi vill bli ännu mer konkurrenskraftiga?
Jag vet inte jag bara spånar. Kanske är det så att vi skulle behöva få till detta möte innan vi mötte folket från sporten och hade ett större möte.
Helen
//..............//
Varje avelssto är en del av en avelspopulation på kanske 5 300 ston (ASVH) fram till betäckning varje år. Skulle alla stoägare som enbart använder sig av ett eller två ston i avel räkna bort sin egen betydelse i den inhemska näringen och den internationella konkurrensen så skulle vi snabbt fallera.
Du är betydelsefull hur småskalig du än är. Det är vi uppfödare som tillsammans med hingsthållarna ryttarna och förbunden, som avgör vad det skall bli av den svenska sporthästen och aveln i framtiden! Ensam är vi ingenting men tillsammans är vi starka!
Ska vi kunna slå oss fram rent konkurrensmässigt så krävs det muskelkraft från både kropp och hjärna.
Var noggrann och kritisk i ditt val av de ston och hingstar du använder dig av i din avel. Besitter de avelsindivider du använder dig av, själva de kvalitéer som du ställt upp i ditt avelsmål? Ta hjälp av andra uppfödare i din närhet som har mer erfarenhet. Rådfråga dem. Se och lär. Titta på de olika aktörerna som bidragit med något bra inom aveln och sporten. Försök att lära er av dem. Hur tänker de? Hur gör de osv?
Och du…Möter du någon gång någon som säger åt dig att du inte är värd att lyssnas på och inte har något intressant att komma med pga av din småskalighet eller okunskap, så fråga då den personen vad han eller hon har haft för egna framgångar i den svenska aveln eller sporten. Är det en gnällspik som sitter hemma och gnäller eller har de egentligen fått något uträttat själva?
Den dagen, man anser sig vara så fullkomlig vad det gäller kunskap så att man inte längre har något att lära, slutar man att växa som både människa och uppfödare, eftersom man stagnerar. En stagnerad människa är en känslomässigt och intellektuellt död människa och uppfödare, som snart drunknar i sin egen fåfänghet.
Då är det större gjort av en människa att erkänna sin egen litenhet. :-)
-
2 kommentarer:
Jag tycker du verkar vara en så klok kvinna! :-) Jag har arbetat med hundavel (vi har kennel) och jag känner så väl igen frågeställningarna då jag har tänkt dom samma många gånger då det gäller hunduppfödning.... Det är inte riktigt samma "problem" vi står inför, men ändå finns det många likheter. Vi har också en avel där det i vissa raser handlar mycket om att avla för "sport" och att ge brukarna av hund dom hundar som dom vill ha. MEN det jag tycker är lite farligt i detta tänket är att (i hund i alla fall) man tummar lite på vad det är för ras man har och börjar istället försöka få in egenskaper som egentligen inte är rastypiska MEN som man vet att tävlingsmänniskorna vill ha.... Då är man ute på hal is kan jag tycka. Nu är inte problemet riktigt det samma i hästvärlden kanske men kanske är det att man försöker få fram en "sporthäst" där det svenska halvblodet är på väg att försvinna? Vad är det som de svenska hästarna har som inte finns internationellt? Är det inte det man ska försöka värna om, marknadsföra och förädla?
Sen vet jag av erfarenhet att det är OTROLIGT svårt att ena uppfödare. Det som den ena tycker är viktigt tycker inte den andre, det ena prioriterar i sin avel gör inte den andre.... Därför är det viktigt att man enas och bestämmer vilka riktlinjer som ska gälla i avelsarbetet, både långsiktiga och kortsiktiga mål som uppfödarna måste jobba mot. Finns det i dag sådana mål satta från centralt håll? Vet man som uppfödare vilka riktlinjer man ska hålla sig till? Som hunduppfödare har du ju både rasstandard, hälsoprogram och mentalprofil för rasen att kunna följa. Hur funkar det på häst?
Återigen ber jag om ursäkt för säkert dumma frågor från en som inte hållt på med hästavel.... men frågar man inget får man ingenting veta och vill du så behöver du inte svara... :-)
Nej problemet är inte riktigt det samma i hästaveln ( halvblod ) som i hundaveln då halvblodet från början avlads som remonter till militären för att därefter gå över mer och mer till att bli en ridhäst och senare en förädling till konkurrenskraftig sporthäst. Sporthästaveln blir mer och mer internationell oavsett vilket förbund an avlar för i europa.
Blodsbanden i hästarna är dem samma oavsett om man är svenskfödd eller tysk- resp född i Holland. Vi går mer och mer mot en internationell sporthäst.
ASVH ( vårt avelsförbund) har satt upp det nationella avelsmålet som bla besdriver hur hästen ska vara beskaffad. Sedan är det upp till uppfödarna att välja vilken typ av avel min vill inrikta sig på. Det är också uppfödaren själv som väljer ev. avelsmål för sin verksamhet. ASVH har även en avlsplan som beskriver tillvägagångssättet från Centralt håll. Den revideras med jämna mellanrum för att hela tiden vara upp to date.
Du kan läsa mer på ASVH:s hemsida http://www.asvh.se/
Jag tycker inte alls att du behöver be om ursäkt för dina frågor :-)
Skicka en kommentar